Skatter är minerad mark, det är det minsta man kan säga. Det är inte alltid enkelt att förstå sig på de svenska skatterna, och reglerna gör även att många försöker undkomma skatten. Detta är någonting som ofta uppdagas i exempelvis debatten om skatteparadis.

Frivillig rättelse

Den som inte lämnar in korrekta uppgifter till Skattemyndigheten, och som därigenom gör att staten undanhålls skattepengar, felaktigt tillgodoräknar personer skattepengar eller felaktigt återbetalar pengar till någon kan dömas för skattebrott eller skatteförseelse. Om brottet är grovt kan straffet bli fängelse i upp till sex år, enligt skattebrottslagen. Detta gäller vare sig undanhållandet har skett medvetet eller omedvetet.
Det finns dock ett sätt att undslippa detta, och det är den frivilliga rättelsen, som beskrivs i skattebrottslagens tolfte paragraf. Frivillig rättelse innebär att den som lämnat en felaktig skattedeklaration själv rättar till felaktigheterna, så att rätt skatt kommer in till staten.
Frivillig rättelse, som även kallas självrättelse, är en gammal princip i Sverige. Den har funnits i skattelagstiftningen sedan 1923, och inte ändrats särskilt mycket under denna tid. Den frivilliga rättelsen kan vara ett sätt att undvika att bli åtalad för skattebrott, eftersom brottet försvinner när rättelsen inkommer till Skatteverket.

Hur går det till?

Dessvärre kan det dröja innan Skatteverket är klara med handläggningen av den frivilliga rättelsen. Det kan ta upp till sex månader, även om målsättningen är att det inte ska ta mer än tre. Rent generellt kan sägas att Skatteverket har som styrprincip att den frivilliga rättelsen ska tillämpas generöst, det går t.ex. att rätta felaktigheter i dekalrationen innan den börjar granskas av Skatteverkets handläggare.