Arbetsmarknadspolitik

Är dagens ungdom slapp eller har de blivit övergivna av politikerna? Den frågan har sina svar på olika delar av den jobb-politiska debatten. Men varken det förra eller det senare kan egentligen beskriva bakgrunden till den stora toppen på arbetslösheten. I synnerhet ungdomsarbetslösheten. Åren 2010-11 var mörka år om man ska se på andelen arbetande i Sverige under 25 år. Sverige ligger dock över oecd-snittet när det kommer till ungdomsarbetslöshet. Men hade det inte gått så dåligt på den ekonomiska och arbetsmarknaden i länder som Grekland och Spanien hade vårt läge sett ännu värre ut. Det är förstås inte bara politikernas fel. När man räknar arbetslössiffrorna för unga räknar man även in arbetslösa studenter. Sverige har i förhållande till andra länder i Europa ett srort antal studenter bland våra yngre. Men. Det är poänglöst att jämföra sitt lands välfärd med andra länder om det inte lönar sig. Att luta sig på sådana siffror som politiker och tipsa landets fattiga att de kan tjäna en slant om de går in på en sida på webben som gör reklam med orden sälj guld på nätet. Som tur var är våra politiker inte så oansvariga eller blinda att de gör det.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Nu är det faktiskt så att vi har den lägsta ungdomsarbetslösheten på många år. Det är inte någon enskild politiker eller parti som ligger bakom detta. Men att det är allt fler ungdomar som går ut gymnasium och till och med grundskola utan tillräckliga betyg är ett skolpolitiskt problem som förmodligen korrelerar med arbetslösheten på fler sätt än tidsmässigt. Detta förfall i det svenska skolsystemet är förstås något som pågått länge. Politiker har gett lärare mindre och sämre anledningar till att sköta sina jobb, medan elever bara fått fler och fler rättigheter utan krav på prestation. Rättigheter är som alla vet en socialdemokratisk fråga. Allt moderaterna och högerns företrädare i Sveriges kommuner försöker göra idag är att få in dessa ungdomar i arbete och arbetslivet genom olika initiativ. Men de möter starkt motstånd av de som hellre vill se medborgarlön.

Skatter är minerad mark, det är det minsta man kan säga. Det är inte alltid enkelt att förstå sig på de svenska skatterna, och reglerna gör även att många försöker undkomma skatten. Detta är någonting som ofta uppdagas i exempelvis debatten om skatteparadis.

Frivillig rättelse

Den som inte lämnar in korrekta uppgifter till Skattemyndigheten, och som därigenom gör att staten undanhålls skattepengar, felaktigt tillgodoräknar personer skattepengar eller felaktigt återbetalar pengar till någon kan dömas för skattebrott eller skatteförseelse. Om brottet är grovt kan straffet bli fängelse i upp till sex år, enligt skattebrottslagen. Detta gäller vare sig undanhållandet har skett medvetet eller omedvetet.
Det finns dock ett sätt att undslippa detta, och det är den frivilliga rättelsen, som beskrivs i skattebrottslagens tolfte paragraf. Frivillig rättelse innebär att den som lämnat en felaktig skattedeklaration själv rättar till felaktigheterna, så att rätt skatt kommer in till staten.
Frivillig rättelse, som även kallas självrättelse, är en gammal princip i Sverige. Den har funnits i skattelagstiftningen sedan 1923, och inte ändrats särskilt mycket under denna tid. Den frivilliga rättelsen kan vara ett sätt att undvika att bli åtalad för skattebrott, eftersom brottet försvinner när rättelsen inkommer till Skatteverket.

Hur går det till?

Dessvärre kan det dröja innan Skatteverket är klara med handläggningen av den frivilliga rättelsen. Det kan ta upp till sex månader, även om målsättningen är att det inte ska ta mer än tre. Rent generellt kan sägas att Skatteverket har som styrprincip att den frivilliga rättelsen ska tillämpas generöst, det går t.ex. att rätta felaktigheter i dekalrationen innan den börjar granskas av Skatteverkets handläggare.

Foto: Wikimedia Commons

Visst är det en aning ironiskt att Håkan Juholt, som länge arbetat som journalist och tidningsfotograf, är så dålig på att hantera medier? Och även om det i viss mån skulle kunna förklaras med att media tränger honom ovanligt hårt så är det nog många som undrar hur många kriser som ska kunna uppstå kring honom.

Intern kritik

Det senaste tycks vara efterspelet till det sms som Anders Johansson, kommunalråd i Sigtuna, skickade till flera andra i socialdemokraternas partistyrelse och där han tog avstånd från Juholt. Sedan dess har även flera andra ledande socialdemokrater mer eller mindre vägrat att uttala sitt förtroende för Juholt. Senast i raden var Tomas Östros.

Juhlts svar

I vad som säkert är ett försök att visa någon sorts känsla för krishantering valde Juholt dock att inte kritisera Östros tillbaka. Annars kan man lätt tänka sig att han skulle ha en del negativt att säga: Juholt petade ju Östros både från posten som ekonomisk talesperson för S, och från partiets verkställande utskott, då han tillträdde som partiledare. Men Juholt sa, då han fick frågan, att Östros hade en bred kompetens, och kunde vara aktuell för nästan vilken hög post som helst inom partiet.

Det här är antagligen ett sätt att flytta fokus från konflikterna inom partiet, som inte minst skadar Juholt själv. Skulle han gå ut och kritisera Östros skulle han nog i slutändan bara förlora på det själv. Därför väljer Juholt att tala väl om sin motståndare, åtminstone inför journalisterna.